Projekt

Jonisering för effektivisering av grundfilter

I lokalbyggnaders ventilationsaggregat används normalt filter av klass F7, på både tilluftssidan och frånluftssidan. Tryckfallet på ett F7-filter varierar från ca 100 Pa då filtret är nytt, till bortåt 180 Pa då det är dags att byta filter. För luftbehandlingssystemet innebär det sammanlagt för till- och frånluftssidan ett tryckfall på 200 till 360 Pa eller ett genomsnittligt tryckfall på nära 300 Pa. Filtren svarar därmed för ca 20 % av fläktarnas elbehov i nya byggnader och ca 15 % av behovet i äldre byggnader. I ett äldre kontorshus med CAV system rör det sig om ca 1,5 kWh/(m2.år).

Studier i laboratorium vid Chalmers Installationsteknik tyder på att med en jonisator före filtret får ett grundfilter klass G4 i stort samma avskiljningsgrad som ett F7-filter. Tryckfallet är emellertid 30-50 % lägre än F7-filtrets. I Chalmersstudierna har man använt en enkel jonisator, där joniseringen sker direkt i spänningssatta kolborstar. Utrustningen har lång livslängd och en mycket ringa elförbrukning – hög spänning men i stort ingen ström.

Ingen mätbar ökning av ozonhalten har kunnat konstateras.

Metoden är intressant dels genom att den enkelt skulle kunna ge en minskning på ca 10 % av ventilationssystemets elbehov, dels innebära en minskning av filterkostnaden med 30-40 %. Filtren byts åtminstone en gång per år.

För att lösningen med jonisering och G4-filter skall kunna komma i fråga i praktiken måste den dock provas i verklig drift i verkliga anläggningar. Projektet syftar till sådan provning.

2011 6 Jonisering För Effektivisering Av Grundfilter (976.3 KiB)